ikväll

ikväll efter vi redan sagt godnatt ropade Lilleman på mig,så härligt att höra hans lilla röst,Det är bara ca ett år tillbaka som jag hörde honom ropa på mig första gången,tänkte jämt att det var så konstigt att han inte gjorde det..iallafall så gick jag upp och fråga vad det var han ville ,då pekade han på sängen att jag skulle lägga mig brevid honom så det gjorde jag ju såklart,fick ligga på hans arm..efter ett tag frågade jag om jag fick gå,då svarade han Jaa-aa!

Så himla go liten kille. En ganska jobbig dag har det varit idag! Mycke tjafs och bråk men vad mycket kärlek man får när allt kommer kring!De som tror att Autistiska inte behöver närhet har så fel,de behöver det precis lika mycket som alla andra!

Här har han somnat med sina viktiga Bakugans på magen!

God natt!